Hälsning från England
Tänkte jag skulle passa på att skriva några rader nu medan Miles ligger och sover bredvid mig i vår säng här i Lewis barndomshem i York. Vi kom hit i tisdags efter en hel dag på resande fot. Jag hade förväntat mig allt möjligt första gången vi reser med en liten bebis, speciellt en massa gråt. Men det gick hur bra som helst, aldrig några problem, han var så nöjd hela resan. Vi körde först bil till Tampere från Vasa, stannade en gång och gav honom mjölk. Sen gav vi kött och frukt puré före vi kom till flygplatsen. Flygresan gick som en dröm, han sov nästan hela tiden! När vi kom till London var det igen dags att mata honom och sen mötte vi upp Lewis 2 bröder som hade kommit för att hämta upp oss. Bilfärden till York tog väl 3-4 timmar med ett stopp där vi åt mat och gav Miles sin välling.
Så nu har vi varit här i några dagar och lite har vi hunnit utforska, det är en riktigt mysig stad. För att vara ärlig så ser jag allt med den här resan ur lite andra ögon och är uppmärksam på allt möjligt, eftersom vi nämligen har i tankarna att vi kanske eventuellt skulle flytta hit. Det är inget som är skrivet i sten eller sådär men det är bara något jag har i bakhuvudet så jag får jämföra lite saker och helt enkelt se hur det skulle vara att bo här med Miles. Vi har även planerat att gå och prata med någon om hur mycket pengar vi skulle få etc, typ som vårt kela, kan man väl säga. Vi får se. Redan första dagen vi var här märker man ju stora skillnader. För det första, som inte är någon stor surprise direkt, är ju att människorna här är jätte trevliga, till och med över artiga ibland kan man ju tycka. Små saker som att folk plockar upp saker om man tappar något, håller upp dörrar, säger förlåt fast man i princip gick in i dom istället för tvärtomt, ja sånt händer ju inte ofta i Finland. Och ja, trafiken, med den och hela det här med att köra på fel sida får mig nog tänka att jag kommer aldrig sätta mig in i en bil här, inte bakom ratten i alla fall. Trafikstockningar och vänta en halv timme vid ett trafikljus och sånt händer dagligen här.
Husen och gatorna här där Lewis familj bor är ju nog söta och charmiga och så, men dom ser ju alla i princip exakt likadana ut, så man har inget att välja och vraka mellan om man säger som så. Men kanske det är bara bra så får man inte sån beslutsångest.
Igår promenerade vi till tesco (typ som prisma eller citymarket, väldigt bra utbud) och till en bebis butik som jag ville se för alla kläder vi har fått från England har varit så söta. Vi var nog där i 2 timmar åtminstone tror jag, rena paradiset för alla med små bebisar, speciellt om man jämför med baby butiken i vasa, haha! Det fanns liksom allt där, och det kändes inte riktigt som en butik heller, svårt att förklara, men det kändes lite som att man var inne i sin egna lilla baby-värld, eller kanske det var bara jag! Vi lagade mjölk åt Miles inne i butiken också och gick omkring och matade honom där, ingen kollade ens på oss. Sen när det var dags för blöjbyte märkte vi att dom hade till och med ett rum där man fick sitta och laga mat och mata och jaa, ta hand om sin bebis helt enkelt. Ja, dom hade allt.
Tror jag måste börja avrunda snart för det börjar bli dags för Miles lunch, sen vet jag inte vad vi hittar på, kanske promenerar in till centrum igen. Imorgon blir det att äta the famous Sunday roast på en pub som vi åt middag på igår. Sen på måndag blir det lite shopping utan Miles tror jag, på tisdag kväll kanske det blir att utforska lite pubar som jag har hört så mycket om, är lite skeptisk. Nåja, ha en riktigt god jul alla om vi inte hörs före det!
